Livet är en dag i taget

Jag börjar varje bloggrunda med att läsa Vimmelmamman. Gör det du också. En härlig kvinna som skriver personligt om sin resa genom cancern.

I dag var det ingen munter läsning. Jag vill så mycket att det ska gå bra, vi är många som följer henne trots att vi inte känner henne. Hennes blogg om kampen, hennes son och man och hennes arbete är en bit av livet som jag inte vill vara utan. ....nu tog orden slut...det här ligger nära mig, alltför nära.

Tidig julklapp

Jag har följt bloggen "Vimmelmamman" sedan ett halvår tillbaka. Underbar, varm, mänsklig och hemsk på samma gång. Vimmelmamman är en tjej/mamma/hustru i sina bästa år som har drabbats av cancer och beskriver sin vardag mycket personligt och direkt. Bloggen har fått många läsare och det är förstårligt. Den är personlig och allmängiltig på samma gång. Eftersom jag är en av dem som träffat cancerspöket irl så har jag lätt att sätta mig in i hennes "resa".

I dag på morgonen läste jag, som vanligt, bloggen. OCH!!! Den senaste cellgiftsbehandlingen har lyckats! Metastaserna har krympt och en del försvunnit! Underbart, underbart, underbart!!! Trots att jag inte känner Vimmelmamman peronligen så känns det som en ovanligt fin och dyrbar julklapp...