And so it begins.....

...året 2016.

2015 slutade med ett lugnt och mysigt julfirande med större delen av familjen. De skämde bort mig kopiöst med en ny bärbar dator. Ordlös mottagare var undertecknad. Så fin present. Min gamla gick hem och la sig för gott förra året, så ni förstår att jag blev mycket glad. Nu har jag många planer för hur den ska utnyttjas. 

Vår lutande gran, välväxt, men lutande. Hur vi än gjorde så lutade den...

Nyårsafton skulle inte firas hemma, men blev så på grund av sjukdom. Synd på alla sätt. Nu fixade mannen och yours truly en middag på tu man hand. En klassisk middag på alla sätt, men god blev den. Avocado med räkröra, helstekt entrecote med hasselbackspotatis, sallad och rödvinssås. Förrätten ackompanjerades av gott sprattel och huvudrätten av en ännu godare Amarone. Desserten väntade vi med till senare, vi var mer än mätta.

Tolvslaget skålades in framför TV´n och Malena Ernmans fantastiska tolkning av Nyårsklockorna. Det var som att höra en nyskriven dikt. Hon har alltid varit en idol, och det blev inte mindre av hennes engagemang. 

Det nya året kommer inte få några löften av mig, mer än att jag ska vara mer snäll mot mig själv. Att ta mig mer på allvar. Det är svårt nog.

Det har inte blivit mycket bloggande på sista dagen. Lusten, orken har trytit. Jag tänker fundera under julen hur jag fortsätter. Idéer finns det...

Det är dan för dan före Dopparedagen och jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Och  det gör jag med Julevangeliet, för att berätta varför vi firar jul. Det försvinner så snabbt i det brädskande.......

Källa Pinterest

Lukas 2:1-20:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem:

”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.”

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

”Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!”

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra:

”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.”

Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Förkylning + dekorera

...och så stod förkylningen som spö i backen igen. Igen är ordet. Det är inte längesedan jag var förkyld. Har väl inte hunnit jobba upp toleransen för de ondsinta baseluskerna. Men nog om det, det går ju över med vila + Alvedon + lite mer vila....

I morgon är det första advent. Hua, tiden springer som den värsta rekordlöpare. Med tanke på hur jag mår var det bra att jag förberedde lite förra helgen. Utegranen var ju på plats sedan ett tag(toppen på en STOR gran som fick sluta sina dagar som ved.) Jag satte på ljusen, två slingor, så den här helgen var det bara att elda på. Fint blev det. Ett så kallat konstnärligt foto taget av mobilen.

Jag fick en trollhasselgren av en kollega. Den har sprayats med silverfärg och fick dekorera tv-rummet. Med några minipumlor och en batterislinga så lyser den upp ett annars mörkt hörn. (Ytterligare ett foto av tvivelaktig kvalité...)

 

 

I vardagsrummet hänger mina två silverstjärnor (ingen förnyelse där inte) och sprider julstämning. Resten får smyga sig på i mån av orken. (Hoho, var är du????)

 

Nästa helg kommer nog favoriten bland julsakerna fram: julkrubban. Köpt på Panduro för 100år, nåja 25 år sedan, och lagad men älskad. Påminner oss om reason for the season.

 

 

Nej, nu blir det en kopp kaffe och en saffransbulle. Hemlagad, för ett par veckor sedan och därefter parkerad i frysen för upptining i mikro när bullbegäret sätter in :-)

 

Ha en god lördag!

 

Omvärlden versus småsaker

Nu var det länge sedan jag var här inne. Världen utanför tränger sig på och vissa saker känns inte så viktiga. 

Eller så är de det. Saker som familj, traditioner, vänner blir mycket viktiga när omvärlden är fylld av ondska och bekymmer. 
Jag som älskar julen och ligger tidigt i startgroparna har varit ovanligt seg det här året. Men nu börjar känslan smyga sig på.

Pinterest och nätet är en outsinlig källa till allt som du kan tänka dig, så också advent och jul. Här är några glädjeämnen och tips inför The Happy Season.

UTOMHUS
Snö ger ju en omedelbar julkänsla. Lagom med snö, vill säga. Sätter man ut lite ljus kan det bli så här fint:

Källa

En gammal lykta kan du fylla med en ledslinga. Recycling, my dears...

Källa

Det här tycker jag är en enkel välkomnande lösning om man har ett staket:

Källa: Pinterest

BAKA
Baka pepparkakor är ju så typiskt jul. När jag bakade med barnen när de var små så var de med på en plåt....sedan stod undertecknad och kavlade och kavlade resten. Fast dekorera ville de små liven vara med på. Här är en som gått all-in. Nåväl...vackra är de i alla fall.

Fransmännen bakar julstubbe till jul. Enkel men mycket dekorativ. En ny jultradition kanske?Jag brukar ju baka rulltårta med pepparkakssmak och fylla med grädde och lingon. Jag kanske ska dekorera som en Buche de Noel?

Källa

På tal om mjuk pepparkaka, så här kan man ju dekorera den, med ett litet pepparkakshus. Så fint!

Källa

...och pepparkakshus finns i alla dess former. Här kan man prata kreativitet. Från litet:

Källa

...till lite större:

Källa

..till det grandiosa:

Källa

...eller så köper jag ett färdigt och dekorerar själv...

I dag bor vi alla i Trollhättan

Det som bara var en företeelse som hände någon annanstans. 
Bilder i nyhetssändningar som visade uppskrämda barn, lärare och anhöriga. 
En ihjälskjuten gärningsman.
Förtvivlan.
Sorg.

Nu händer det här i Sverige.
Vad har egentligen hänt? Vad får en ung man att klä ut sig, ta vapen och gå till en skola och utföra detta fruktansvärda? Vi får inte veta.

En sak vet jag dock. Det finns många människor i vårt land som lever på gränsen av sitt sinne. Hur ser vi dem? Hur hjälper vi dem? Vi måste ju först förstå och veta...

Jag har inte glömt, bara låtit det sova

Det är trögt med blogginlägg för tillfället. Inte för att jag inte har någonting att skriva om, tvärtom. Får idéer och tankar hela tiden, men flödet kommer inte ner i tangentbordet. Kreativiteten är mer praktisk för tillfället. Mina händer stickar, drar ris eller pysslar än skriver. Men det kommer tillbaka, det kommer alltid tillbaka, skrivandet. Finns i blodet och försvinner inte. 

Annars så återupptäcker jag mig själv. Plockar fram det som var mitt eget för länge sedan. Drar ut det i ljuset och ser om det fortfarande är relevant. "Jag har inte glömt, bara låtit det sova" säger texten i Gabriellas sång. Och så är det. Det finns en tid för allt och nu är en tid för att ta sig själv på allvar.

Hur man äter upp en elefant

Ni har väl alla hört historien: "Hur äter man upp en elefant? Man börjar med svansen."

Samma synsätt kan användas när en stor träbåt ska gå till de sälla jaktmarkerna. Man tar en bit i taget. Och det var det vi gjorde i helgen....

Som det brukar stå: before...

Historien bakom är att vi köpte på oss två ärevördiga, men mycket nedgångna jakter. Tanken var att göra i ordning dem. Så har det inte blivit, av många orsaker, men mest att de var FÖR dåliga. Så i ett par helger har vi skruvat ur all metall , glas och el, så det endast var trä kvar. I går så började vi "äta elefanten" d.v.s. min man började såga sönder båten i bitar med hjälp av en tigersåg. Hua, vilket jobb. Jag släpade och han sågade. Bra ersättning för gymmet, kan man säga. 
Vad gör vi med delarna? En del åker till återvinningen, en del eldade vi upp. 

...och släpkärran blev snabbt full.

Men vi sparade fördäcket gjort av Oregone Pine. Nåtningen var historia, men med lite slipning och lite lack så ska jag använda en del av det till bordskiva och skyltar.

...och på tal om skyltar, båtens namn var:

Naturligtvis sparade vi skyltarna, fina dekorationer

Och under tiden så vinterfixade dottern och svärsonen sin fina härliga snipa. Nu får den sova igenom vintern och drömma om glittrande fjärdar. Fast den här gången med tre istället för två passagerare....