Det är många tankar som far genom huvudet när jag följer sändningarna från Japan.
Jag tänker på alla som mist sina kära och allt de äger. Jag tänker på skräcken i olyckstillfället. Jag tänker på mannen i Rapport i går som skulle ut och leta efter sin fru och två barn som var försvunna. Han stod framför det som en gång var deras hem. Det är så fruktansvärt och allt detta visar hur viktigt det är att ta vara på familj och vänner. Du vet aldrig vad som händer. I morgon kanske inte finns. Skjut inte upp besöket eller telefonsamtalet. Gammal sanning men, tyvärr, ständigt aktuell.
Jag lever nu. Sedan vet jag ingenting om, kan bara tro och spekulera.
