Skidskytte

...det är svårt. Hur vet jag det?

Vi hade det som en av grenarna på gårdagens Vasaloppsfest(födelsedagsfest). Mannen hade inhandlat ett skidskyttemål för privat bruk och etapp 1 i lagtävlingen var just skidskytte. 

Det var inte så lätt att pricka de där rackarns små hålen. Trots att de tävlande inte hade åkt skidor först. Det enda ansträngande före var minglande med alkoholfri skumpa och snacks. Men några fick till det...

Etapp 2 var Lappkast. För de som är födda senare än 1961 kan jag berätta att det utförs som så: man står på skidorna, lyfter den ena skidan och ställer ner den igen, fast då i motsatt färdriktning, samma sak görs sedan med skida nr 2. Målet är att ha vänt färdriktning. Nu gjord vi det lite enklare och lagen fick "lappkasta" genom att greppa skidorna och vända...

Lappkast. (Lånade bild av Friluftsfrämjandet.)

Etapp 3 var att valla en skida så att den gled så långt som möjligt. Men då hade gått inomhus för att ägna mig åt maten....

Det blev en mycket mysig och trevlig dag och kväll. Spännande lekar,trevliga gäster. Kan återigen konstatera att jag har en underbar familj och underbara vänner.

Vasaloppsfest

Va? Vasaloppsfest?

Jo, när min man(äntligen) ville fira jämna år med en fest så ville han ha en fest med Vasaloppstema. Nu blir det mer ett allmänt skidtema, men ändå...

Så vi har gjort etappskyltar, nummerlappar, köpt skidskyttemål (hur kul är inte det?).

Återkommer med bilder....

Nedan en bild på min dotter där avslutade sin Klassiker genom att gå i mål i Vasaloppet. Hur bra gjort är inte det?

Var försiktig med vad du önskar

...för det kan inträffa. Jag var så trött på den engelska vintern: ingen snö, varmt, ett otroligt mörker.

Nu har vi -17,5 och 1-2 dm snö. Fluffig snö. 
Det är så vackert.
Det är vinter.
Det är underbart.

Tillbaka på banan

Bloggen har varit, milt sagt, styrmoderligt behandlad av mig under sista delen av året. Nej, ska jag vara ärlig, senaste året. Jag vet inte om orken tog slut efter Bloggutmaningen under 2014, där jag skrev ett inlägg för varje dag. Otroligt roligt, men arbetsamt. Efter det förstod jag dem som bloggar professionellt, kan nog vara nog så tungt att prestera kontinuerligt. Men nu är jag en glad amatör och nu är det ett nytt år, så nu kör vi.

Min tanke gällande bloggen är att städa upp bland ämnena. Jag är ju en allätare, men det kan ju innebära att man inte ser skogen för bara träden. Jag tänker lägga mindre krut på det personliga och mer fokus på betraktelser och mina intressen: böcker och DIY av alla de slag.

Så är det tänkt och det känns bra att strukturera upp...även det roliga. Ibland blir även det som är tänkt som upplyftande och roligt betungande. Vi börjar med  Dagens Tacksamhet. En återkommande punkt.

Dagens Tacksamhet: 
Mannens firande. Ska bli så kul att träffa alla och fira. Gillar också alla förberedelser...
Att mina fotografier kunde räddas ur min kraschade dator. Bland annat den från vårt lantställe i somras:

Att fylla jämna år

Att fylla jämna år är väl inte så märkvärdigt. Kan tyckas. Varje år blir du ett år äldre och ibland passerar du ett jubileumsår. Kanske 20, kanske 50.

För en del är det tillfälle till party och fest. En del för att de tycker de är värda att firas, en del för att de tar varje tillfälle att ha...ja party och fest. Båda anledningarna bör uppmuntras.

Men en del våndas när det jämna strecken närmar sig, "Hu, är jag så gammal? Jag känner mig inte så." Eller: "jag vill inte stå i centrum. Klarar inte det." Eller så vill man inte eller ser ingen anledning till firande av olika orsaker.En del tacklar det genom att inte fira alls, kanske resa bort. Problemet med det sistnämnda är att födelsedagsfirandet kan dra ut lääääänge när man kommer hem igen, om man inte deklarerar högt och tydligt att det INTE ska firas.

I dag fyller min älskade man jämna år och i år ska vi ha en fest. Inget storslaget, men de närmaste släktingarna och vännerna dyker upp. Så kul! I dubbelt hänseende,För han tillhör dem som vill resa bort i vanliga fall. Nu blir det fest och det är han SÅ värd!

Grattis, min älskling!

Så cool! En bild från 70-talet...

And so it begins.....

...året 2016.

2015 slutade med ett lugnt och mysigt julfirande med större delen av familjen. De skämde bort mig kopiöst med en ny bärbar dator. Ordlös mottagare var undertecknad. Så fin present. Min gamla gick hem och la sig för gott förra året, så ni förstår att jag blev mycket glad. Nu har jag många planer för hur den ska utnyttjas. 

Vår lutande gran, välväxt, men lutande. Hur vi än gjorde så lutade den...

Nyårsafton skulle inte firas hemma, men blev så på grund av sjukdom. Synd på alla sätt. Nu fixade mannen och yours truly en middag på tu man hand. En klassisk middag på alla sätt, men god blev den. Avocado med räkröra, helstekt entrecote med hasselbackspotatis, sallad och rödvinssås. Förrätten ackompanjerades av gott sprattel och huvudrätten av en ännu godare Amarone. Desserten väntade vi med till senare, vi var mer än mätta.

Tolvslaget skålades in framför TV´n och Malena Ernmans fantastiska tolkning av Nyårsklockorna. Det var som att höra en nyskriven dikt. Hon har alltid varit en idol, och det blev inte mindre av hennes engagemang. 

Det nya året kommer inte få några löften av mig, mer än att jag ska vara mer snäll mot mig själv. Att ta mig mer på allvar. Det är svårt nog.

Det har inte blivit mycket bloggande på sista dagen. Lusten, orken har trytit. Jag tänker fundera under julen hur jag fortsätter. Idéer finns det...

Det är dan för dan före Dopparedagen och jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Och  det gör jag med Julevangeliet, för att berätta varför vi firar jul. Det försvinner så snabbt i det brädskande.......

Källa Pinterest

Lukas 2:1-20:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem:

”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.”

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

”Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!”

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra:

”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.”

Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.