När vi städade ur pappas hus hittade vi min gamla nalle på uthusets vind. Han är hårt ansatt, men en gång nalle, alltid nalle.
Jag har undrat var han tog vägen och fick aldrig något svar. Men nu vet jag, han är tillbaka.
....och vet ni vad? Om man rör svansen rör han även på huvudet....fortfarande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha det som vanligt, men så bra
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
Mitt älsklingsdjur (förutom hundar och katter) är surikater . Finns det någonting sötare och roligare? Underbara! Ökenräven är,...
-
Den som tveklöst gjort mest för att forma bilden av den svenska tomten (inte den amerikanska hö-hö-ande som vi "använder" idag) ä...
-
Nästa del i juliga pryttlar som man förmodligen inte behöver, men som man kan se och glädjas åt eller önska...... Pottery Bar n har varit ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar