Och så kom hon, någon vecka innan utsatt tid, vårt första barnbarn. En tös.
Så fantastiskt, så underbart.
Generationerna går vidare, släkten utvidgas. Vi är alla en bit i tiden som går. En liten men en viktig bit. Det känns svindlande.
Hon är pappa upp i dagen, så var hennes mamma också som nyfödd. Tösen kommer likna många på resan genom livet, men hon kommer alltid vara unik. Så fantastiskt.
Och kärleken är stor, det var den redan innan hon föddes. Hon kommer vara omringad av kärlek, tro mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha det som vanligt, men så bra
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
Det blev en mycket trevlig helg. Gamla goda vänner och nya vänner i en härlig blandning. Vi drack glögg, åt knäck, pepparkakor och annat hem...
-
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
...och ett av de viktigaste är att nuet är underbart och bör tas om hand. Undertecknad har genom livet varit usel på att göra just det, utan...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar