7 januari 2015

Och så var det nya året i väg

Redan har jag kommit till dag 7 och är på jobbet bland kollegor som är trötta/inte riktigt på banan efter lång ledighet eller oförskämt pigga. Själv hamnar jag lite mitt emellan. Jag har ju jobbat en dag på det nya året, men har inte kommit in i lunken, så det känns skönt att starta med en tredagarsvecka. Lite lagom. Några projektmöten, några protokoll, jobba med projektkalkyler, fika och prata. Sedan är det helg igen. Då ska vi fira vår 90-åring. Härligt att få fira en pigg dam i sitt esse.
 För många så är det tiden då löften ska avläggas. Man ska bli starkare/ bättre/ smalare/ sundare eller något annat "–are" som innebär att man lägger bördor på sina axlar. Varför? För att ett visst datum infinner sig? Deadline de luxe någon? Det duger inte med 23 augusti eller 3 mars? Lite mindre betungande datum, de är en dag som vilken annan som helst. För man ska väl försöka behålla sin goda vana (som löftena för det mesta innebär) hela året, inte bara under januari? Mitt enda löfte är att vara snällare mot mig själv. Basta!
Det blev ett rörig start på bloggåret 2015, men det är ju så livet är. Jag avslutar dagens inlägg med en ung kvinna som får oss att tro på framtiden, Malala Yousafzai, en av 2014 års fredspristagare.

Inga kommentarer:

Att ha det som vanligt, men så bra

Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det.  Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...