Snart fyller jag panschis på riktigt. På riktigt? Jag gick
nämligen i pension 1 ½ år tidigare än det berömda 65-årsstrecket. Varför
tidigare? Det finns många orsaker. Ingen nämnd och ingen glömd….
Hur är livet som panschis? Mata duvorna i parken, gå med i
PRO, sticka till barnbarnen? Nja, det blev bara ett rätt på det. Jag stickar
gärna till barnbarnen J
….och syr till dem.
Min käre bror HG sa att livet som panschis innebar att man
på sin höjd orkade med / genomförde två saker per dag. Nja, inte riktigt sant….eller?
Vissa dagar går båten inte i många knop, ska erkännas. Men vadå? Jag är ju
ledig? Andra dagar är smäckfulla. Det finns ju alltid någonting att göra, både
måsten och just-for-fun. (Tyvärr så träffar jag inte barnbarnen just nu, som
jag gjorde varje vecka innan C.) Bl.a.
har jag börjat teckna/ måla igen, efter många års träda. Jag läser mycket.
Netflix får sin beskärda del och hemmet upprustas sakta (just det, sakta). Jag
hinner med trädgården på helt annat sätt än förr, nu när jag är ledig och bor
hemma. Jepp, det finns att göra.
Jag ska erkänna att det tog ett tag att komma in i en
oplanerad tillvaro. Dessutom mådde jag inte så bra som jag önskat och blev
orörlig både i tanke och fysik. Inte så bra… Nu är det bättre. Jag planerar min
tid per vecka och, som sagt, det finns alltid något att göra. Har alltid trivts
i eget sällskap. (Det sistnämnda gör ju ingenting i dessa tider… )
Jag avslutar med ett citat från revyn Gröna hund 1962: ”Livet är
som en påse, tomt och innehållslöst om man inte
fyller det med nåt”. (Författare Hasse & Tage.)
