23 oktober 2015

I dag bor vi alla i Trollhättan

Det som bara var en företeelse som hände någon annanstans. 
Bilder i nyhetssändningar som visade uppskrämda barn, lärare och anhöriga. 
En ihjälskjuten gärningsman.
Förtvivlan.
Sorg.

Nu händer det här i Sverige.
Vad har egentligen hänt? Vad får en ung man att klä ut sig, ta vapen och gå till en skola och utföra detta fruktansvärda? Vi får inte veta.

En sak vet jag dock. Det finns många människor i vårt land som lever på gränsen av sitt sinne. Hur ser vi dem? Hur hjälper vi dem? Vi måste ju först förstå och veta...



19 oktober 2015

Jag har inte glömt, bara låtit det sova

Det är trögt med blogginlägg för tillfället. Inte för att jag inte har någonting att skriva om, tvärtom. Får idéer och tankar hela tiden, men flödet kommer inte ner i tangentbordet. Kreativiteten är mer praktisk för tillfället. Mina händer stickar, drar ris eller pysslar än skriver. Men det kommer tillbaka, det kommer alltid tillbaka, skrivandet. Finns i blodet och försvinner inte. 

Annars så återupptäcker jag mig själv. Plockar fram det som var mitt eget för länge sedan. Drar ut det i ljuset och ser om det fortfarande är relevant. "Jag har inte glömt, bara låtit det sova" säger texten i Gabriellas sång. Och så är det. Det finns en tid för allt och nu är en tid för att ta sig själv på allvar.




5 oktober 2015

Hur man äter upp en elefant

Ni har väl alla hört historien: "Hur äter man upp en elefant? Man börjar med svansen."

Samma synsätt kan användas när en stor träbåt ska gå till de sälla jaktmarkerna. Man tar en bit i taget. Och det var det vi gjorde i helgen....


Som det brukar stå: before...
Historien bakom är att vi köpte på oss två ärevördiga, men mycket nedgångna jakter. Tanken var att göra i ordning dem. Så har det inte blivit, av många orsaker, men mest att de var FÖR dåliga. Så i ett par helger har vi skruvat ur all metall , glas och el, så det endast var trä kvar. I går så började vi "äta elefanten" d.v.s. min man började såga sönder båten i bitar med hjälp av en tigersåg. Hua, vilket jobb. Jag släpade och han sågade. Bra ersättning för gymmet, kan man säga. 
Vad gör vi med delarna? En del åker till återvinningen, en del eldade vi upp. 


...och släpkärran blev snabbt full.
Men vi sparade fördäcket gjort av Oregone Pine. Nåtningen var historia, men med lite slipning och lite lack så ska jag använda en del av det till bordskiva och skyltar.




...och på tal om skyltar, båtens namn var:


Naturligtvis sparade vi skyltarna, fina dekorationer
Och under tiden så vinterfixade dottern och svärsonen sin fina härliga snipa. Nu får den sova igenom vintern och drömma om glittrande fjärdar. Fast den här gången med tre istället för två passagerare....