Det som bara var en företeelse som hände någon annanstans.
Bilder i nyhetssändningar som visade uppskrämda barn, lärare och anhöriga.
En ihjälskjuten gärningsman.
Förtvivlan.
Sorg.
Nu händer det här i Sverige.
Vad har egentligen hänt? Vad får en ung man att klä ut sig, ta vapen och gå till en skola och utföra detta fruktansvärda? Vi får inte veta.
En sak vet jag dock. Det finns många människor i vårt land som lever på gränsen av sitt sinne. Hur ser vi dem? Hur hjälper vi dem? Vi måste ju först förstå och veta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha det som vanligt, men så bra
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
Mitt älsklingsdjur (förutom hundar och katter) är surikater . Finns det någonting sötare och roligare? Underbara! Ökenräven är,...
-
I sommar är vi bjudna på bröllop och då infinner sig raskt frågan "vad ska jag ha på mig?" Jag har några klänningar som skulle k...
-
Nästa del i juliga pryttlar som man förmodligen inte behöver, men som man kan se och glädjas åt eller önska...... Pottery Bar n har varit ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar