22 december 2015

Det har inte blivit mycket bloggande på sista dagen. Lusten, orken har trytit. Jag tänker fundera under julen hur jag fortsätter. Idéer finns det...

Det är dan för dan före Dopparedagen och jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Och  det gör jag med Julevangeliet, för att berätta varför vi firar jul. Det försvinner så snabbt i det brädskande.......


Källa Pinterest
Lukas 2:1-20:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem:
”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.”
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
”Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!”
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra:
”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.”
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

28 november 2015

Förkylning + dekorera

...och så stod förkylningen som spö i backen igen. Igen är ordet. Det är inte längesedan jag var förkyld. Har väl inte hunnit jobba upp toleransen för de ondsinta baseluskerna. Men nog om det, det går ju över med vila + Alvedon + lite mer vila....

I morgon är det första advent. Hua, tiden springer som den värsta rekordlöpare. Med tanke på hur jag mår var det bra att jag förberedde lite förra helgen. Utegranen var ju på plats sedan ett tag(toppen på en STOR gran som fick sluta sina dagar som ved.) Jag satte på ljusen, två slingor, så den här helgen var det bara att elda på. Fint blev det. Ett så kallat konstnärligt foto taget av mobilen.


Jag fick en trollhasselgren av en kollega. Den har sprayats med silverfärg och fick dekorera tv-rummet. Med några minipumlor och en batterislinga så lyser den upp ett annars mörkt hörn. (Ytterligare ett foto av tvivelaktig kvalité...)

 
 
I vardagsrummet hänger mina två silverstjärnor (ingen förnyelse där inte) och sprider julstämning. Resten får smyga sig på i mån av orken. (Hoho, var är du????)
 
Nästa helg kommer nog favoriten bland julsakerna fram: julkrubban. Köpt på Panduro för 100år, nåja 25 år sedan, och lagad men älskad. Påminner oss om reason for the season.
 
 
Nej, nu blir det en kopp kaffe och en saffransbulle. Hemlagad, för ett par veckor sedan och därefter parkerad i frysen för upptining i mikro när bullbegäret sätter in :-)
 
Ha en god lördag!
 

25 november 2015

Omvärlden versus småsaker

Nu var det länge sedan jag var här inne. Världen utanför tränger sig på och vissa saker känns inte så viktiga. 

Eller så är de det. Saker som familj, traditioner, vänner blir mycket viktiga när omvärlden är fylld av ondska och bekymmer. 
Jag som älskar julen och ligger tidigt i startgroparna har varit ovanligt seg det här året. Men nu börjar känslan smyga sig på.

Pinterest och nätet är en outsinlig källa till allt som du kan tänka dig, så också advent och jul. Här är några glädjeämnen och tips inför The Happy Season.

UTOMHUS
Snö ger ju en omedelbar julkänsla. Lagom med snö, vill säga. Sätter man ut lite ljus kan det bli så här fint:


Källa
En gammal lykta kan du fylla med en ledslinga. Recycling, my dears...

Källa

Det här tycker jag är en enkel välkomnande lösning om man har ett staket:

Källa: Pinterest
BAKA
Baka pepparkakor är ju så typiskt jul. När jag bakade med barnen när de var små så var de med på en plåt....sedan stod undertecknad och kavlade och kavlade resten. Fast dekorera ville de små liven vara med på. Här är en som gått all-in. Nåväl...vackra är de i alla fall.


Fransmännen bakar julstubbe till jul. Enkel men mycket dekorativ. En ny jultradition kanske?Jag brukar ju baka rulltårta med pepparkakssmak och fylla med grädde och lingon. Jag kanske ska dekorera som en Buche de Noel?

Källa
På tal om mjuk pepparkaka, så här kan man ju dekorera den, med ett litet pepparkakshus. Så fint!

Källa

...och pepparkakshus finns i alla dess former. Här kan man prata kreativitet. Från litet:

Källa
...till lite större:
Källa

..till det grandiosa:

Källa

...eller så köper jag ett färdigt och dekorerar själv...

23 oktober 2015

I dag bor vi alla i Trollhättan

Det som bara var en företeelse som hände någon annanstans. 
Bilder i nyhetssändningar som visade uppskrämda barn, lärare och anhöriga. 
En ihjälskjuten gärningsman.
Förtvivlan.
Sorg.

Nu händer det här i Sverige.
Vad har egentligen hänt? Vad får en ung man att klä ut sig, ta vapen och gå till en skola och utföra detta fruktansvärda? Vi får inte veta.

En sak vet jag dock. Det finns många människor i vårt land som lever på gränsen av sitt sinne. Hur ser vi dem? Hur hjälper vi dem? Vi måste ju först förstå och veta...



19 oktober 2015

Jag har inte glömt, bara låtit det sova

Det är trögt med blogginlägg för tillfället. Inte för att jag inte har någonting att skriva om, tvärtom. Får idéer och tankar hela tiden, men flödet kommer inte ner i tangentbordet. Kreativiteten är mer praktisk för tillfället. Mina händer stickar, drar ris eller pysslar än skriver. Men det kommer tillbaka, det kommer alltid tillbaka, skrivandet. Finns i blodet och försvinner inte. 

Annars så återupptäcker jag mig själv. Plockar fram det som var mitt eget för länge sedan. Drar ut det i ljuset och ser om det fortfarande är relevant. "Jag har inte glömt, bara låtit det sova" säger texten i Gabriellas sång. Och så är det. Det finns en tid för allt och nu är en tid för att ta sig själv på allvar.




5 oktober 2015

Hur man äter upp en elefant

Ni har väl alla hört historien: "Hur äter man upp en elefant? Man börjar med svansen."

Samma synsätt kan användas när en stor träbåt ska gå till de sälla jaktmarkerna. Man tar en bit i taget. Och det var det vi gjorde i helgen....


Som det brukar stå: before...
Historien bakom är att vi köpte på oss två ärevördiga, men mycket nedgångna jakter. Tanken var att göra i ordning dem. Så har det inte blivit, av många orsaker, men mest att de var FÖR dåliga. Så i ett par helger har vi skruvat ur all metall , glas och el, så det endast var trä kvar. I går så började vi "äta elefanten" d.v.s. min man började såga sönder båten i bitar med hjälp av en tigersåg. Hua, vilket jobb. Jag släpade och han sågade. Bra ersättning för gymmet, kan man säga. 
Vad gör vi med delarna? En del åker till återvinningen, en del eldade vi upp. 


...och släpkärran blev snabbt full.
Men vi sparade fördäcket gjort av Oregone Pine. Nåtningen var historia, men med lite slipning och lite lack så ska jag använda en del av det till bordskiva och skyltar.




...och på tal om skyltar, båtens namn var:


Naturligtvis sparade vi skyltarna, fina dekorationer
Och under tiden så vinterfixade dottern och svärsonen sin fina härliga snipa. Nu får den sova igenom vintern och drömma om glittrande fjärdar. Fast den här gången med tre istället för två passagerare....

20 september 2015

Nästa generation

Man säger att barnbarn är livets efterrätt. Ja, det är ett sätt att säga det på, ett annat är följande:

Källa: pinterest
Vi kommer att välkomna vårt första barnbarn i början av februari och det är så stort, det är så mycket kärlek redan. Precis som när jag väntade på våra barn. Livets under går vidare, nya generationer föds.

Så jag tar fram den undanställda lådorna med babykläder från tiden då mina barn var små. Många minnen dyker upp när jag håller i en tröja eller en sparkdräkt. Så underbart att någon liten annan ska få ha dem nu <3 font="">

Så hittar jag min mors klänningar, från 30-talet. Förmodligen köpta någonstans ute i världen då min morfar var sjökapten. Underbart är ordet, på många plan.

Foto: vita_margarita

17 september 2015

Idag skulle jag kunna skriva om exkluderad igen, men väljer att gå vidare....

Ja, jag är igång med Paolo15. Inte fullt ut p-g.a. operationen, men gör de övningar jag kan och fyller på med promenader. Inte mycket kanske, men mer än att sitta i soffan (för att citera  Paolo själv)) och det känns bra. Blev dock en 0 i protokollet igår då magen strejkade. Hade ätit något som den inte kom överens med. Hua.  Men idag är jag på banan igen....

Källa Pinterest
...och idag ska jag flytta. Plats för skrivbordet. Från eget rum till kontorslandskap. Nja, tycker de flesta, men min plats är beläget på ett ställe utan "genomgångstrafik" och med stora fönster, så det kompenserar. Blir nog bra. Problemet brukar vara att det går bort tid att koppla upp sig igen. Har ju varit med om ett par jobbflytt och omorganisationer (mer om det vid tillfälle) i mina dar. Att alla trådar är på plats är ett undantag, tyvärr... 

 Annars så är det nu officiellt höst. Regnet står just nu som spön i backen och ljus är tända inomhus. Undertecknad är ju en fan av denna högtid, men klara vackra dagar går före regn i den topplistan. Hösten är ju en underbar tid för inomhuspyssel och det är det mycket den här gången. Finns en liten att fixa till....och hoppas det blir så här....

Källa Pinterest

14 september 2015

Inte riktigt enligt planerna

Ibland blir det inte riktigt enligt planerna.
Det skulle vara surströmmingsskiva, den årliga, med så blev det inte. Förkylningen trängs i kroppen tillsammans med en, fortfarande, öm och trött kropp efter operationen, så jag bestämde mig för att kurering var dagens ledord. Kroppen - surfisken 1-0.

Men jag tillbringade dagen ute för att njuta av förhöstens vackra sol. Lite pysslande i lugn takt och en mysig kväll med god mat blev dagens förlustelse i stället. Inte fy skam :-)

Ett av mina återupprättade mål är att lyssna mer på min själ och kropp och då kan resultatet ibland bli att även roliga saker stryker på foten....

Källa: Pinterest

12 september 2015

Att ta i

Att ta i är ju inte fel. Att inte halv-försöka, utan gå hela vägen, ända in i kaklet. Det är ju bra, ger resultat.

...utom när man är nyopererad. Jag har ju opererat bort gallan och lite grann av försiktighet är av godo. Det drar i såren och det ena sitter lite illa till versus byxlinningar, om ni förstår. Men, men, det är på väg att läkas, inte tu tal om det. Jag brukar aldrig ha problem med det.

Men som sagt var, vi pratade om det där att ta i. Iland kommer saker och ting lite i fel tid. Jag har letat efter ett upplägg gällande träning som passar undertecknad. Ett upplägg där jag INTE behöver trängas på gym , men som fungerar som en PT. Nu är det på plats. På jobbet har vi antagit utmaning "15 med Paolo" där man kan tävla antingen själv eller i lag(som vi gör), som privatperson eller som ett företag.



Bra? Jättebra! På alla sätt. Utom i min tidaxel. Jag pratade med sjukvården: "inga övningar som involverar bukmusklerna ett par veckor framåt". %¤*& Men man kan ju träna resten av kroppen. OCH powerwalks går ju alltid att ta fram. De räknas nämligen extrapoäng på det som ligger utanför träningsprogrammet, så jag får förlika mig på dem...tills vidare. 
Dock, fungerar det bra tänker jag fortsätta själv efter att lagtävlingen är slut.

*är det jag som skriver om träning? Vad hände där?*

6 september 2015

Att glömma bort och inte se

Jag försöker påminna mig, varje dag, att vara tacksam över det jag har
Att jag är frisk (enbart småskavanker)
Att jag har en fin man och underbara barn
Underbara nya och gamla släktingar och vänner
Att jag ska bli mormor
Att det finns så mycket fint, stort och smått, i mitt liv som jag är oändligt tacksam över

För så är det inte för så många. Det vet vi ju redan, men det har blivit så uppenbart den senaste veckan. Medelhavet är dödens hav och tar hoppet och livet av de som flyr krig och övergrepp. 

Källa: World Press Photo
Världen runt flyr människor från övergrepp och krig. Människan är människans största fiende. Det vet vi sedan urminnes tider. Men vi vet också att vi har kapaciteten att öppna vårt hjärta när det väl gäller. När vi väljer att INTE se bort. När vi väljer att se att de som är i nöd kunde ha varit du och de dina...då öppnas hjärtat.


Faksimil: Aftonbladet 150906

Dagens Aftonbladet redovisar en undersökning som säger att majoriteten av vi svenskar är villiga att hjälpa till. Men varför ska det ske till priset av Alan Kurdis döda kropp på en strand i Medelhavet?




3 september 2015

Skramlet borttaget

Så var skramlet borttaget. 

Det vill säga: nu har den förnämliga kvinnliga kirurgen på Norrtälje Sjukhus opererat bort min gallblåsa innehållandes massor med sten, vilken gjorde den obrukbar=inget att spara på. Nu hoppas jag på att slippa det onda det har inneburit. 

Fortsättningsvis så får jag vara försiktig med viss mat, men det gör ingenting. De kilon jag tappat under den här resan har varit en lärdom för mig. Jag klarar mig utan gottigott (innebär fet mat och godis). Ett glas vin går dock bra, allt få man ju inte försaka.

Inte sånt skrammel kanske, det här är ju återanvändbart....


Jag är sjukskriven till och med söndag och mår rätt så bra. Viloläge med jämna mellanrum är dock befogat. Man är ju inte helt på banan dagen efter en operation. Men det är ingen synd om mig. Mannen och sonen är hemma och kan serva :-)

Liggandes i soffan i morse så tittade jag på Nyhetsmorgon. Toves äppelskola var en höjdare. Picklade äpplen och hennes äppelkompott ska nog testas. Kakan också...

Bild: recept.nu
..men det får bli när jag är piggare. Just nu räcker det att bloggsurfa...


31 augusti 2015

Favorit i repris...måndag alltså

..och så var det åter måndag och koordinatorn sitter och koordinerar.

Källa Pinterest

Snart är det dags att flytta på sig rent fysiskt. Min uppdragsgivare gör en omorganisation och den visar sig även rent fysiskt. Många av oss kommer att byta plats med varandra eller trepartsflytt eller…ni förstår. Flyttgeneralen har en del att tänka på.

För egen del blir det flytt från eget rum/kontor ut i ett kontorslandskap. Egentligen inte my cup of tea. Det finns ju många som har en tendens att prata med hela kroppen (om ni förstår vad jag menar?) och det är rätt störande. Men de mest högljudda kommer att få eget rum. Tack. Annars kommer det att bli bra, tror jag. I många fall så främjar det samarbetet att sitta mer öppet.

Källa Pinterest
För övrigt så var helgen underbar. Vädret visade sig från sin bästa sida och solen värmde våra vänner, som var på besök över lördagen, och oss. Hur mysigt som helst på alla de vis att få umgås. Vänner som låter alla vara sitt naturliga jag är underbart…på alla de vis.

Foto: vita_margarita

23 augusti 2015

Augustitider och höga höjder


Augustitider.
Värmen vilar kvar och altandörren får stå öppen.
Fika, lunch och middag intas ute. Mornarna är dock lite för kyliga för frukost ute (om man inte vill ha vinterjackan på).
Underbart är ordet.

 
Det blommar som aldrig förr....fast inte så mycket hos mig(hon med svarta fingrar, ni vet). Men det som blommar är jag desto gladare över.

Klätterrosen väller över alla kanter och remonterar hela sommaren. Den är inte bara vacker den doftar underbart också. Dubbel glädje.
 




Inomhus så trivs fikonträdet förträffligt innanför altandörrarna, i solskenet. (Vågar INTE ta ut den.) Små fikon är på väg. Vågar man smaka sedan?


Foto: vita_margarita

Lingonen börjar mogna. Jag är ju ingen bärplockare direkt, men det här är ju hur enkelt som helst...
Foto: vita_margarita

 
Ljungen är också på gång.

Foto: vita_margarita


...och mannen befinner sig i högan sky och byter de, något föråldrade, nockpannorna. Jag vågar knappt titta där kan kryper på taket, höjdrädd som jag är.

Foto: vita_margarita

Nu är söndagen snart över och i morgon börjar en ny oxvecka. Nya tag, nya uppgifter.

Källa: Pinterest

21 augusti 2015

Kräftdax

Så var det dags för årets första kräftintagande. 
En milsten under året. Som förr är det ju inte (…och DÄR gjorde hon mål i klyschlandskampen….) när kräftfisket släpptes fritt och det verkligen var kräftpremiär med stort K. Nu kan man ju äta kräftor året runt, så riktigt samma sak är de ju inte.

Men det är fortfarande gott, det är fortfarande trevligt. Kräftan fram, hattarna på, sånghäftet fram och sen kör vi! Snapsen? Nja, till sillen är det gott med den lille tycker väl undertecknad, men inte här. Inte nödvändigt. Ett gott öl tackar jag däremot inte nej till.

Källa: Pinterest
Lite matnyttigt kan ju serveras utöver de läckra skaldjuren, t.ex. Västerbottenspaj: här är det Per Morbergs version.




Nu ska vi vara lite pedagogiska och berätta lite om kräftor:

Flodkräftan (Astacus astacus) även kallad bredkloig kräfta[2] är ett av Europas största kräftdjur, och kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram. Flodkräftan förekommer i sötvatten i sjöar och strömmande vattendrag. Kräftor förflyttar sig vanligtvis gående över botten. För att undkomma fiender kan de snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovan bottensedimentet, och endast korta sträckor. Flodkräftan är allätare, och äter också gärna as men undviker det om det är ruttet eller skämt. Den är revirhävdande, och företrädesvis skymnings- och nattaktiv. Källa Wikipedia

20 augusti 2015

Värme dimma och jobb

Det är SÅ varmt när vi sitter i solen.
På lunchen.
På jobbet.

Källa: Pinterest
Ja, så är det. Sommarvärmen kom i augusti när många av oss har börjat arbeta igen.

Men kvällarna är ju varma, fast inte SÅ varma. Men mannen och jag kan sitta ute och äta middag, det är härligt. Det är trots allt en förlängning av det mysiga.
Trots att vi börjat jobba.
Trots att det svalnar på ganska snabbt på kvällarna.

Källa: Pinterest
Trots att mornarna bara är 5 grader varma(?).

Fast vackra. De dimhöljda ängarna ger en sagostämning när jag åker till mitt arbete. Den bilden lan stoppas undan och plockas fram vid behov….

17 augusti 2015

Bröllop det är grejer det

I helgen var jag bjuden på bröllop. En ung släkting har hittat sitt livs kärlek och nu var det dag att knyta hymens band (vilket uttryck!).

Nåväl. Upplägget var optimalt. Man tager:
En stilig ung man(som älskar):
en vacker ung kvinna (som älskar den stiliga unga mannen).

Så var de man och hustru...
En solig vacker dag.
En medeltidskyrka som man placerar vid en vacker insjö.

Väntande gäster utanför vår vackra kyrka
Glada och förväntansfulla gäster.
Glada och förväntansfulla släktingar.
Ett vackert dukat festbord.

Nu väntar vi på desserten, en mycket god chokladmousse
Underbar mat och dryck.
Glad och/eller högtidliga tal.
Partymusik.

Den första dansen som äkta makar...
Kan det bli annat än succé?


Knappast.

7 augusti 2015

Exkluderad

Exkluderad. Smaka på det ordet. Börjar som exklu-siv. Exklusiv som är något endast menat för några få utvalda. Exkluderad är tyvärr inte med och spelar i samma liga. Det är någonting som vem som helst kan bli. Någon som inte passar in. Någon blir satt på undantag, någon som inte längre spelar i laget.

Exkluderad, ett snyggt ord för någon som är utanför och inte längre ingår. Det innebär raka motsatsen till exklusiv. Vi är rätt många som är exkluderade i dagens samhälle.  Som inte ingår, som inte passar i normen.
Hen som hellre sitter på rummet än går ut i fikarummet på rasterna och blir exkluderad av sina kollegor och som i samma stund exkluderar sig själv.
Hen som sträcker fram pappmuggen utanför ICA är definitivt exkluderad. På alla sätt, synligt för det mesta och osynligt, bara som en ohörbar tanke hos vi andra.
Hen som inte kommer in på bion för att det är två trappsteg upp och rullstolen utgör ett hinder. Exkluderad på många sätt.
Hen som älskar en annan hen. Men av samma kön. Så är det inte i dagens samhälle! Jo, SÅ är det i dagens samhälle, de blir exkluderade. Vi tror att vi vandrat länge än vad vi egentligen har och exkludering är ett bevis på detta.

Källa Pinterest

Vilka blir kvar? Vilka ingår i ringen? Vilka är inkluderade och exklusiva? Vi känner igen de inkluderade, vi exkluderade. Vi känner igen dem på att vi automatiskt kliver åt sidan när de trampar fram. Vi känner igen dem på deras kodspråk. Vi känner igen dem på att de ser rakt igenom oss. Vi är inte bara exkluderade, vi är osynliga.


3 augusti 2015

Så har augusti gjort entré

Var det inte nyss juni och en förväntan om en underbar varm sommar? En förväntan, som för de flesta byttes i regnrockar, raggsockor och inomhusaktiviteter. 
Behöver vi stärka upp oss med D-vitaminer inför vintern? Det finns olika skolor i den frågan.

Augusti kan ju vara underbar, om den nu vill. Ljumma mörka kvällar med ljus och lyktor tända. En kräfta på tallriken som avnjuts i glada vänners sällskap kan ju aldrig vara fel? Men då ska det vara ljummet, tack. Inga dunjackor och filtar bara för ATT man ska sitta utomhus. Vi har tur som har en inglasad veranda där en terassvärmare gör tillvaron dräglig, om värmen fallerar.

Bild: www.skonahem.com/

I helgen var det dock hur mysigt som helst. Vi tog oss in till Norrtälje, tillsamman med våra urtrevliga grannar, och promenerade i Hamnfestivalområdet i Societetsparken. Ponnyridning, fotboll med spelare iklädda uppblåsta genomskinliga bollar, serveringar och uppbyggda mysområden gav en festlig inramning. 

Faksimil: Norrtelje Tidning
Vi kom mitt i brytet mellan barn- och vuxenversionen. Senare skulle diverse uppträdanden äga rum, men vi hade bokat bord på Åtellet, för att säkra upp en sittande middag ute, fast under tak vid regn. Fast vi satt inte längre bort än att vi hade ”hör”-plats!


Finns det något mysigare än att sitta utomhus i varmt väder och dela en måltid med familj och/eller vänner? Slår det mesta tycker jag. Gott var det också. Vi avslutade dagen hemma med att knäcka en champagne och skålade för sommaren och födelsedagsbarnet. Härlig dag, med ett härligt avslut.

Förra året, vid den här tiden så var det vaaaarmt och skönt och vi tog en båttur för att titta på Roslagsloppet. Det var tider det......

På väg nedför Blidösund, på väg hem.