22 december 2015

Det har inte blivit mycket bloggande på sista dagen. Lusten, orken har trytit. Jag tänker fundera under julen hur jag fortsätter. Idéer finns det...

Det är dan för dan före Dopparedagen och jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Och  det gör jag med Julevangeliet, för att berätta varför vi firar jul. Det försvinner så snabbt i det brädskande.......


Källa Pinterest
Lukas 2:1-20:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem:
”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.”
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
”Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!”
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra:
”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.”
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Inga kommentarer:

Att ha det som vanligt, men så bra

Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det.  Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...