29 augusti 2009


Så går allting vidare...
Min bror och jag har varit på begravningsbyrån. Nu ska allt ordnas och det känns både tungt och som terapi. Att gå igenom hur det ska vara, vad som ska göras och vem som gör vad. Att det blir värdigt, men ändå speglar den speciella människa som vår far var. Jag tror att vi kommer att få en cermoni som speglar honom, i stort och i smått...
När vi kommer ut på gatan tittar vi på varandra. "Det där var tungt", säger min bror. Ja, det blev jobbigare ju längre vi talades vid och planerade, trots den mycket kompetenta mannen på byrån. Det sjunker mer och mer in att han är borta nu...




25 augusti 2009

Mrs O dyker upp i o-sömnen

Ibland går det inte att sova och vad gör man då?
  1. Ligger och vänder och vrider sig?
  2. Räknar uliga djur eller hästar eller katter...eller någonting annat fånigt?
  3. Går upp och sätter sig vid datorn?
Rätt svar är nr 3....så nu sitter jag här och irrar runt i cyberrymden (används det uttrycket fortfarande?). Läser inredningsbloggar...snygga bilder, läser livsstilsbloggar...snygga bilder...som den här på en riktig lady, en dam som jag beundrar: Mrs O, First Lady of US. Intelligent, vacker, välutbildad. The woman behind a great man, skulle man kunna säga, men jag tror mer på en annan historia...utan henne, no Mr President.







24 augusti 2009

Luften är annorlunda


Det är morgon och jag sitter här vid köksbordet. Fönstret är lite öppet för att släppa in frisk luft. Solen lyser, men det är höst, krispig höst i luften. Sommarens torra luft är borta.
Dagen har ärenden, ärenden som är tunga, ärenden som har att göra med min fars bortgång. Men det finns en mening med att få uträtta dessa, en mening utöver det uppenbara att saker och ting måste genomföras. Det är terapi, det är ett sätt att säga farväl.
För övrigt är det tungt...

22 augusti 2009

Spelemannen spelar för Sankte Per


Tiden har flytt och livet också, för min far. Spelemannen spelar för Sankte Per numera och mamma dansar bredvid…som de gjorde en gång.

Vad ska jag säga? Saknad, sorg, men samtidigt så fick han gå bort lugnt och stilla, utan ångest, och det känns skönt.


Vi saknar dig, pappsen…