Tiden har flytt och livet också, för min far. Spelemannen spelar för Sankte Per numera och mamma dansar bredvid…som de gjorde en gång.
Vad ska jag säga? Saknad, sorg, men samtidigt så fick han gå bort lugnt och stilla, utan ångest, och det känns skönt.
Vi saknar dig, pappsen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar