Så går allting vidare...
Min bror och jag har varit på begravningsbyrån. Nu ska allt ordnas och det känns både tungt och som terapi. Att gå igenom hur det ska vara, vad som ska göras och vem som gör vad. Att det blir värdigt, men ändå speglar den speciella människa som vår far var. Jag tror att vi kommer att få en cermoni som speglar honom, i stort och i smått...
När vi kommer ut på gatan tittar vi på varandra. "Det där var tungt", säger min bror. Ja, det blev jobbigare ju längre vi talades vid och planerade, trots den mycket kompetenta mannen på byrån. Det sjunker mer och mer in att han är borta nu...