Att ha det som vanligt, men så bra

Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. 

Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vill. OCH vi har 5 minuter i båt till vårt lantställe på en ö. Vi kan när som helst ta båten ut på havet och njuta av världens vackraste skärgård. (Allt med social distans, )

Det är som vår dotter säger ingen skillnad från andra år, men så mycket mer värt dessa dagar. 

Det är knappt vågar prata om det, när andra blir sittande i sina lägenheter hela sommaren.

Fr JBs icke gröna fingrar

Alla som känner mig vet att fru JB inte har några gröna fingrar....men trädgården gör sitt till för att reparera anseendet.

Våren presenterar: äppelträdet (födelsedagspresent förra året) ska snart blomma.

Foto: Eva JB

 Rabarbern är på G (paj, here we come).

Foto: Eva JB

Rosentryn försöker blomma.

Foto: Eva JB

Granarna gör allt de kan för att växa till sig.

Foto: Eva JB

Och mitt i stora gräsmattan så har en odlad gullviva satt sig själv! (Pappa hade rabatten full av just denna sort.)

Foto: Eva JB

Men brrrr vad det är kallt....

Birtday Girl

Källa: Pinterest

Källa: Pinterest

Livet är som en påse...

Snart fyller jag panschis på riktigt. På riktigt? Jag gick nämligen i pension 1 ½ år tidigare än det berömda 65-årsstrecket. Varför tidigare? Det finns många orsaker. Ingen nämnd och ingen glömd….

Hur är livet som panschis? Mata duvorna i parken, gå med i PRO, sticka till barnbarnen? Nja, det blev bara ett rätt på det. Jag stickar gärna till barnbarnen J ….och syr till dem.

Min käre bror HG sa att livet som panschis innebar att man på sin höjd orkade med / genomförde två saker per dag. Nja, inte riktigt sant….eller? Vissa dagar går båten inte i många knop, ska erkännas. Men vadå? Jag är ju ledig? Andra dagar är smäckfulla. Det finns ju alltid någonting att göra, både måsten och just-for-fun. (Tyvärr så träffar jag inte barnbarnen just nu, som jag gjorde varje vecka innan C.)  Bl.a. har jag börjat teckna/ måla igen, efter många års träda. Jag läser mycket. Netflix får sin beskärda del och hemmet upprustas sakta (just det, sakta). Jag hinner med trädgården på helt annat sätt än förr, nu när jag är ledig och bor hemma. Jepp, det finns att göra.

Jag ska erkänna att det tog ett tag att komma in i en oplanerad tillvaro. Dessutom mådde jag inte så bra som jag önskat och blev orörlig både i tanke och fysik. Inte så bra… Nu är det bättre. Jag planerar min tid per vecka och, som sagt, det finns alltid något att göra. Har alltid trivts i eget sällskap. (Det sistnämnda gör ju ingenting i dessa tider… )

Jag avslutar med ett citat från revyn Gröna hund 1962: ”Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt”. (Författare Hasse & Tage.)

Ta ansvar - ett bortglömt jobb i Coronatider

Vårt kära land har haft en tämligen enkel resa de senaste  206 åren. (Vårt senaste krig var när vi anföll Norge 1814.) Vi är inte vana vid allvarliga kriser som kan hota våra liv och vår välfärd.

Att ta ett kollektivt ansvar är väl inte det som ligger först på agendan i dessa ME/Myself/I - tider. Men vi är ju ett antal vuxna med fullt fungerande hjänkapacitet, vi kan tänka och någonstans har vi, om vi letar, empati. Men det tycks som den "personliga friheten" är så inpräntad att man tror att ansvaret inte gäller en själv. Jag blir SÅ förbannad när jag hör/ser/pratar med de som tror att ansvarer inte gäller dem själva.

Om det är så j...a svårt att ta ansvar så tänkt om det vore du som var en riskperson: ville du att alla struntade i ansvaret och utgjorde smittorisk?

Anledningen till försiktighet och karantän är att hålla sjuktalen nere. Vi har redan sjukpersonal på knäna. (All heder till dem alla!!)

Faksimil SVD

Varje liv en roman

...är ett talesätt.

Just nu känns det som om det inte finns någonting att skriva om. Livet lunkar på. Jag blir "riktig" pensionär om några månader och det känns bra....inte minst i plånboken, då tjänstepensionsdelen börjar trilla in. Men jag har inga spännande influencermöten, inga "samarbeten" som ger läsare och inkomst.

Fast det finns ju alltid något att nedteckna. Händer det inte utanför, så händer det i knoppen. Alla tankar, alla bearbetningar av händelser, möten och ,inte minst, vår oroliga värld.

Tacksamhet är en återkommande tanke och känsla hos mig. Jag är frisk, jag har en fin man, underbara barn med fina respektive och mina helt fantastiska barnbarn. Varje stund med dem är en gåva. Klyschigt? Jepp, men inte mindre sant för det.

Så blev det då lite nedskrivet ändå....där ser man. Jag mår bra av att skriva, så ingenting lovat, men jag återkommer nog i senare...kanske redan i morgon.

Källa: Pinterest

Agnes Wold

Agnes Wold är en av mina förebilder och en härlig inspirationskälla i det dagliga livet. Hennes åsikter och orädsla att stå upp mot vedertagna åsikter är stärkande.

Nedanstående citat tar jag verkligen till mig, en kvinna +60. 

Läs mer om vem Agnes är : Agnes_Wold