Pärlbröllop: 30 år

Så var det dags att fira 30 år som gifta, min älskade man och undertecknad.

Inte så illa eller hur?

När man tänker tillbaka så känns det som i går. Vi hade varit tillsammans i fyra år innan vi bestämde oss för att gifta oss. Inge fancy frieri, där inte. Vi ville bilda familj, men gifta oss först. Ska jag vara ärlig så var det inte alla som tyckte att mannen i fråga var rätt för mig. Men det brydde jag mig inte om, jag tyckte att han var rätt för mig och det var det viktigaste och 30 år senare…..vem hade rätt? ;-)

Ja, det var några år sedan....

Vi planerade och betalade bröllopet själva, det var vår dag och vi ville ha den på vårt sätt. Val av kyrka var lätt, vår församlings fina vackert belägna Länna kyrka. Dåvarande prästen Otto Carneheim vigde oss och best man var min bror och min tärna var kära Y, vacker som den dag.

Jag jagade brudklänning långt i förväg, men hittade ingenting som jag gillade eller som passade innehållet i min plånbok. Jag sydde själv i stället och det blev precis som jag ville ha det, en riktig 80-talsmaräng. Siden med spetsöverdrag, litet släp och puffiga ärmar. Lång slöja köpte jag till. För att toppa det hela lånade jag kyrkans krona. En historia för sig, den måste ju förankras ordentligt så på natten blev det att plocka ut 70(!) hårnålar.

Kvitto på att jag lånat kronan

Brudbuketten var rosor, liljor och brudgräs. Jag ville ha knoppar, men det var så varmt så de slog ut under dagen. Sedan var den i den större modellen, det skulle ju vara så då…

Mannen och bestman hade jacket, inklusive hög hatt. Hur stiligt var inte det? Helt regelmässigt var det ju inte, jacket bär man ju på förmiddagsbröllop, men vi vigdes på eftermiddagen. Men jag tyckte det var så stiligt, så det blev jacket. Tärnan yrade runt efter en klänning som hon kunde förlika sig med. Y är inte en fan av frill. Det blev till slut en urtjusig ljusrosa lång klänning, hon var så vacker.

Brudgum & bestman ser allvarliga ut :-)

Vigseln var enkel och vacker, ingångsmarsch var ”Trumpet Voluntary” och utgång blev ”Bröllop på Ulvåsa”.

Sedan blev det båtfärd för gästerna till Furusunds Värdshus där bröllopsmiddagen serverades. Allt inleddes naturligtvis med champagne. Förrätt var gravlaxtoast, huvudrätt tournedos och till dessert serverades glass. Kaffe, konjak eller punsch serverades till bröllopstårtan.

Fina underbara tal hölls, men allra finast var tärnans. Hon skulle INTE hålla tal, men i stundens ingivelse så ställde hon sig upp och talade från hjärtat. Underbart!

Vi hade en dixielandorkester som spelade till dans och jag lovar, alla var uppe och dansade. Vilket härligt sväng!

Vi åkte hem på natten (bröllopsresan kom flera år efteråt…) och där hade våra vänner skojat till det med knäckebröd i sängen, plastfilm över toaletten o.s.v.  Hihi, sa prinsessan, men kul var det.

Det blev en underbar bröllopsdag, trots att dagen började med mulet väder och slutade med att det regnade kopiöst. Regn i brudkronan innebär ju lycka och det har jag fått mycket av. De två högsta och dyrbaraste lyckorna är våra älskade barn (något äldre nu):

Tack min älskling för de här åren, nu jobbar vi vidare på nästa 30!