Lidingöloppet en del av Klassikern

I går var mannen, svärmor, dotterns pojkvän och undertecknad på Lidingö för att vara hejaklack när dottern och hennes bästa väninna sprang Lidingöloppet. Det var deras sista del i Klassikern. (Förra året gjorde de tjejklassikern.)

Vädret kunde inte vara bättre, 16 grader och sol. Lite blåsigt, men det var nog bara skönt tror jag, för löparna. Vi hade matsäck och stolar (hopvikbara) med oss. Från Ropsten gick det gratisbussar, hur bra som helst...då.

Vi började vid Lidingövallen, där löparna springer förbi efter 8 km. Jösses, så många löpare och å mycket folk!!! Men vi hittade tjejerna när de kom springande, men missade nästan dotterns kusin. Det är inte lätt, dottern hade en rosa keps, det var räddningen.

En ögonblicksbild från passeringen vid Lidingövallen.

Sedan var det dags att ta nästa passeringen, vid Grönsta, en mil senare. men där missade vi dottern, hon hann springa förbi. 

Kära svärmor & mannen har 1:a parkett vid Grönsta.

Sedan vandrade vi bort mot målet och kunde återigen konstatera att det var ohemuligt mycket folk. 15000 löpare, funktionärer och alla supportrar = MÅNGA. Men härlig stämning! 
Vi satte oss tillrätta och när det närmade sig så trängde vi oss fram till målrakan och kunde heja på under de sista 100 metrarna. 

Fascinerande vilken bra logistik det är: se alla packningar efter startnummer.

Var tjejerna glad när de kom i mål? Har påven en lustig hatt? Överlyckliga och ont i benen. 

Så var Klassikern avklarad. Så nu tar vi det lugnt..........eller? Skulle inte tro det, de hittar på nya hyss. Dottern springer Stockholm Tunnel Run (i Norra Länken innan den invigs). Sedan får vi väl se...

Ps. Att ta sig hem från Lidingö var en prövning. Kön till gratisbussarna slingrade sig kilometervis, så vi gynnade den lokala taxirörelsen. Urproffsiga och trevliga chaffisar körde oss till vår parkerade bil. Ds