Detta år har min entusiasm inte varit så stor som tidigare år. Är det en mättnad? Njaäää, vet inte det. Snarare har jag inte hunnit bygga upp förväntningarna, kollat läget, skaffat bakgrundsmaterial. Nu dök melodifestivalen upp som en blixt från en klar himmel. "Va, är det redan..".
Jag halvlåg i soffan i går kväll och kände mig seg. Välbefinnandet steg dock vid Måns, Dolphen och Salem Al Fakir. Här är min schlagerrapport nr 1:
PROGRAMMET:
Bra inledning med schlagerdamerna. Måns blir bara mer och mer professionell. Bra jobbat. Fru Meltzer är inte min favorit i vanliga håll, alltför flamsig. Det visade sig att det var hon här med, inte så proffsigt som jag förväntat mig. Hoppas det blir bättre. Dolphen var the icing on the cake. (Var det fler som tyckte!) The svenglig ibland, men en klar tillgång. Bjöd på sig själv och hans Elvis/karate-show! Me like. Mera kitch till alla!
ARTISTERNA & LÅTARNA:
Ola: sjöng en Ola-låt och det räcker en bra bit. Blir nog farlig. 3 chipspåsar.
Jenny Silver: Jag gillar Jenny way back, men det här var ogripbart och träligt. 1 chipspåse.
Linda Pritchard: Looken, rösten, låten, numret har vi hört många gånger. Sorry. 2 chipspåsar.
Pain of Salvation: jag väntade och väntade och väntade på någonting mer...som inte kom. Men vid andra lyssningen så köpte jag det hela. 3 chipspåsar.
Anders Ekborg: en favvis i andra sammanhang, dvs på musicalscenen. I den här låten hade han inte lämnat den...ok i en musikal, men inte här. 2 chipspåsar.
Jessica Andersson: Bra pipa men standardballad som inte lyfte. Kan hon inte få något att bita nästa gång? 2
chipspåsar.
Frispråkaren: Kvällens utfyllnad. 1 chipspåse.
Salem Al Fakir: Mästerlig och mästerligt. Lite udda men ändå inte. Min stora favorit. 5 chipspåsar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar