I helgen åkte mannen och jag till kyrkogården och tände ljus i Allhelgona. Vi tände ljus för mina föräldrar och andra som ligger nära hjärtat.
Det är en vacker tradition. Att få tända ett ljus, lägga blommor eller andra vackra saker på graven och minnas.
Resten av dagarna är minnen närvarande på andra sätt, men alltid i hjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha det som vanligt, men så bra
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
Mitt älsklingsdjur (förutom hundar och katter) är surikater . Finns det någonting sötare och roligare? Underbara! Ökenräven är,...
-
Nästa del i juliga pryttlar som man förmodligen inte behöver, men som man kan se och glädjas åt eller önska...... Pottery Bar n har varit ...
-
Den som tveklöst gjort mest för att forma bilden av den svenska tomten (inte den amerikanska hö-hö-ande som vi "använder" idag) ä...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar