Mannen har åkt hem, jag är ensam i veckoboendet. Både-och-känsla infinner sig. Skönt att styra sin tid, men längtar efter honom. Vi har varit gifta i 30 år i september, tillsammans i 34. Medalj? Njä, ännu mera kärlek varje dag, framöver, är bättre.
Hur håller man kärleken levande? Sluta aldrig prata med varandra, samtalet är mycket viktigt. Glöm inte varandra under småbarnstiden. Den tar slut och då ska ni umgås..... Rör vid varandra, det ska aldrig ta slut...heller. Gör saker tillsammans och gör egna saker.
Nåväl, alla har sitt sätt och vi har haft vårt. Vad ni än gör, ge inte upp, se varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar