Kräftdax

Så var det dags för årets första kräftintagande. 

En milsten under året. Som förr är det ju inte (…och DÄR gjorde hon mål i klyschlandskampen….) när kräftfisket släpptes fritt och det verkligen var kräftpremiär med stort K. Nu kan man ju äta kräftor året runt, så riktigt samma sak är de ju inte.

Men det är fortfarande gott, det är fortfarande trevligt. Kräftan fram, hattarna på, sånghäftet fram och sen kör vi! Snapsen? Nja, till sillen är det gott med den lille tycker väl undertecknad, men inte här. Inte nödvändigt. Ett gott öl tackar jag däremot inte nej till.

Källa: Pinterest

Lite matnyttigt kan ju serveras utöver de läckra skaldjuren, t.ex. Västerbottenspaj: här är det Per Morbergs version.

Nu ska vi vara lite pedagogiska och berätta lite om kräftor:

Flodkräftan (Astacus astacus) även kallad bredkloig kräfta^[2] är ett av Europas största kräftdjur, och kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram. Flodkräftan förekommer i sötvatten i sjöar och strömmande vattendrag. Kräftor förflyttar sig vanligtvis gående över botten. För att undkomma fiender kan de snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovan bottensedimentet, och endast korta sträckor. Flodkräftan är allätare, och äter också gärna as men undviker det om det är ruttet eller skämt. Den är revirhävdande, och företrädesvis skymnings- och nattaktiv. Källa Wikipedia