23 mars 2020

Ta ansvar - ett bortglömt jobb i Coronatider

Vårt kära land har haft en tämligen enkel resa de senaste  206 åren. (Vårt senaste krig var när vi anföll Norge 1814.) Vi är inte vana vid allvarliga kriser som kan hota våra liv och vår välfärd.

Att ta ett kollektivt ansvar är väl inte det som ligger först på agendan i dessa ME/Myself/I - tider. Men vi är ju ett antal vuxna med fullt fungerande hjänkapacitet, vi kan tänka och någonstans har vi, om vi letar, empati. Men det tycks som den "personliga friheten" är så inpräntad att man tror att ansvaret inte gäller en själv. Jag blir SÅ förbannad när jag hör/ser/pratar med de som tror att ansvarer inte gäller dem själva.

Om det är så j...a svårt att ta ansvar så tänkt om det vore du som var en riskperson: ville du att alla struntade i ansvaret och utgjorde smittorisk?

Anledningen till försiktighet och karantän är att hålla sjuktalen nere. Vi har redan sjukpersonal på knäna. (All heder till dem alla!!)


Faksimil SVD



Inga kommentarer:

Att ha det som vanligt, men så bra

Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det.  Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...