Julbord
Det
finns många traditioner när det kommer till julbordet. En del vill ha ALLT, en
del selekterar, en del vill ha någonting helt annat!
ALLT-falangen
avstår INGENTING. Där kan vi snacka om julfascister all in. Köttbullarna ska
rullas i andakt och vara tillagade enligt ett släktrecept som gått i arv i
generationer. Gud nåde den som slänger i ett kryddmått av någonting som inte
ingår i originalreceptet. Stupstock och stegling väntar den skyldige.
Selekterings-falangen
väljer med omsorg. ”Vi gillar rökt lax, inlagd sill och grannbondens julskinka”
+ lite annat utpekat. That´s it. De äter favoriterna, resten får vara. Baksidan
är att man kan ändra smakriktning efter ett tag. ”Finns det ingen senapssill?” ”Men
du gillar ju inte senapssill!” ”Ja, men nu gör jag det!” Framförhållning och
ett planeringsmöte i november kanske?
 |
| Vi väljer gärna Fogdölaxen, i en klass för sig. |
”Usch-för-julmat”-falangen
tycker skinka är blä och kokar sig hellre en hummer. Den ackompanjeras gärna av
ett glas champagne. Dyrt? Förvisso! Men räkna ihop all måstemat på julbordet så
vete sjutton om inte hummer avgår med segern.
Vilken
falang jag tillhör? Sedan många år tillhör familjen Selekterings-falangen.
Innan hade vi en touch av ALLT-falangen kryddad med en slutkörd matmor. No
moore. Nu äter vi bara det vi verkligen tycker om.
…fast
en hummer…nä, inte det. Till nyår? Ok, då säger vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar