Att ta i

Att ta i är ju inte fel. Att inte halv-försöka, utan gå hela vägen, ända in i kaklet. Det är ju bra, ger resultat.

...utom när man är nyopererad. Jag har ju opererat bort gallan och lite grann av försiktighet är av godo. Det drar i såren och det ena sitter lite illa till versus byxlinningar, om ni förstår. Men, men, det är på väg att läkas, inte tu tal om det. Jag brukar aldrig ha problem med det.

Men som sagt var, vi pratade om det där att ta i. Iland kommer saker och ting lite i fel tid. Jag har letat efter ett upplägg gällande träning som passar undertecknad. Ett upplägg där jag INTE behöver trängas på gym , men som fungerar som en PT. Nu är det på plats. På jobbet har vi antagit utmaning "15 med Paolo" där man kan tävla antingen själv eller i lag(som vi gör), som privatperson eller som ett företag.

Bra? Jättebra! På alla sätt. Utom i min tidaxel. Jag pratade med sjukvården: "inga övningar som involverar bukmusklerna ett par veckor framåt". %¤*& Men man kan ju träna resten av kroppen. OCH powerwalks går ju alltid att ta fram. De räknas nämligen extrapoäng på det som ligger utanför träningsprogrammet, så jag får förlika mig på dem...tills vidare. 
Dock, fungerar det bra tänker jag fortsätta själv efter att lagtävlingen är slut.

*är det jag som skriver om träning? Vad hände där?*

Att glömma bort och inte se

Jag försöker påminna mig, varje dag, att vara tacksam över det jag har. 
Att jag är frisk (enbart småskavanker)
Att jag har en fin man och underbara barn
Underbara nya och gamla släktingar och vänner
Att jag ska bli mormor
Att det finns så mycket fint, stort och smått, i mitt liv som jag är oändligt tacksam över

För så är det inte för så många. Det vet vi ju redan, men det har blivit så uppenbart den senaste veckan. Medelhavet är dödens hav och tar hoppet och livet av de som flyr krig och övergrepp. 

Källa: World Press Photo

Världen runt flyr människor från övergrepp och krig. Människan är människans största fiende. Det vet vi sedan urminnes tider. Men vi vet också att vi har kapaciteten att öppna vårt hjärta när det väl gäller. När vi väljer att INTE se bort. När vi väljer att se att de som är i nöd kunde ha varit du och de dina...då öppnas hjärtat.

Faksimil: Aftonbladet 150906

Dagens Aftonbladet redovisar en undersökning som säger att majoriteten av vi svenskar är villiga att hjälpa till. Men varför ska det ske till priset av Alan Kurdis döda kropp på en strand i Medelhavet?

Skramlet borttaget

Så var skramlet borttaget. 

Det vill säga: nu har den förnämliga kvinnliga kirurgen på Norrtälje Sjukhus opererat bort min gallblåsa innehållandes massor med sten, vilken gjorde den obrukbar=inget att spara på. Nu hoppas jag på att slippa det onda det har inneburit. 

Fortsättningsvis så får jag vara försiktig med viss mat, men det gör ingenting. De kilon jag tappat under den här resan har varit en lärdom för mig. Jag klarar mig utan gottigott (innebär fet mat och godis). Ett glas vin går dock bra, allt få man ju inte försaka.

Inte sånt skrammel kanske, det här är ju återanvändbart....

Jag är sjukskriven till och med söndag och mår rätt så bra. Viloläge med jämna mellanrum är dock befogat. Man är ju inte helt på banan dagen efter en operation. Men det är ingen synd om mig. Mannen och sonen är hemma och kan serva :-)

Liggandes i soffan i morse så tittade jag på Nyhetsmorgon. Toves äppelskola var en höjdare. Picklade äpplen och hennes äppelkompott ska nog testas. Kakan också...

Bild: recept.nu

..men det får bli när jag är piggare. Just nu räcker det att bloggsurfa...

Favorit i repris...måndag alltså

..och så var det åter måndag och koordinatorn sitter och koordinerar.

Källa Pinterest

Snart är det dags att flytta på sig rent fysiskt. Min uppdragsgivare gör en omorganisation och den visar sig även rent fysiskt. Många av oss kommer att byta plats med varandra eller trepartsflytt eller…ni förstår. Flyttgeneralen har en del att tänka på.

För egen del blir det flytt från eget rum/kontor ut i ett kontorslandskap. Egentligen inte my cup of tea. Det finns ju många som har en tendens att prata med hela kroppen (om ni förstår vad jag menar?) och det är rätt störande. Men de mest högljudda kommer att få eget rum. Tack. Annars kommer det att bli bra, tror jag. I många fall så främjar det samarbetet att sitta mer öppet.

Källa Pinterest

För övrigt så var helgen underbar. Vädret visade sig från sin bästa sida och solen värmde våra vänner, som var på besök över lördagen, och oss. Hur mysigt som helst på alla de vis att få umgås. Vänner som låter alla vara sitt naturliga jag är underbart…på alla de vis.

Foto: vita_margarita

Augustitider och höga höjder

Augustitider.
Värmen vilar kvar och altandörren får stå öppen.
Fika, lunch och middag intas ute. Mornarna är dock lite för kyliga för frukost ute (om man inte vill ha vinterjackan på).
Underbart är ordet.

 

Det blommar som aldrig förr....fast inte så mycket hos mig(hon med svarta fingrar, ni vet). Men det som blommar är jag desto gladare över.

Klätterrosen väller över alla kanter och remonterar hela sommaren. Den är inte bara vacker den doftar underbart också. Dubbel glädje.

 

Inomhus så trivs fikonträdet förträffligt innanför altandörrarna, i solskenet. (Vågar INTE ta ut den.) Små fikon är på väg. Vågar man smaka sedan?



Foto: vita_margarita

Lingonen börjar mogna. Jag är ju ingen bärplockare direkt, men det här är ju hur enkelt som helst...

Foto: vita_margarita

 
Ljungen är också på gång.

Foto: vita_margarita

...och mannen befinner sig i högan sky och byter de, något föråldrade, nockpannorna. Jag vågar knappt titta där kan kryper på taket, höjdrädd som jag är.

Foto: vita_margarita

Nu är söndagen snart över och i morgon börjar en ny oxvecka. Nya tag, nya uppgifter.

Källa: Pinterest

Kräftdax

Så var det dags för årets första kräftintagande. 

En milsten under året. Som förr är det ju inte (…och DÄR gjorde hon mål i klyschlandskampen….) när kräftfisket släpptes fritt och det verkligen var kräftpremiär med stort K. Nu kan man ju äta kräftor året runt, så riktigt samma sak är de ju inte.

Men det är fortfarande gott, det är fortfarande trevligt. Kräftan fram, hattarna på, sånghäftet fram och sen kör vi! Snapsen? Nja, till sillen är det gott med den lille tycker väl undertecknad, men inte här. Inte nödvändigt. Ett gott öl tackar jag däremot inte nej till.

Källa: Pinterest

Lite matnyttigt kan ju serveras utöver de läckra skaldjuren, t.ex. Västerbottenspaj: här är det Per Morbergs version.

Nu ska vi vara lite pedagogiska och berätta lite om kräftor:

Flodkräftan (Astacus astacus) även kallad bredkloig kräfta^[2] är ett av Europas största kräftdjur, och kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram. Flodkräftan förekommer i sötvatten i sjöar och strömmande vattendrag. Kräftor förflyttar sig vanligtvis gående över botten. För att undkomma fiender kan de snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovan bottensedimentet, och endast korta sträckor. Flodkräftan är allätare, och äter också gärna as men undviker det om det är ruttet eller skämt. Den är revirhävdande, och företrädesvis skymnings- och nattaktiv. Källa Wikipedia

Värme dimma och jobb

Det är SÅ varmt när vi sitter i solen.

På lunchen.

På jobbet.

Källa: Pinterest

Ja, så är det. Sommarvärmen kom i augusti när många av oss har börjat arbeta igen.

Men kvällarna är ju varma, fast inte SÅ varma. Men mannen och jag kan sitta ute och äta middag, det är härligt. Det är trots allt en förlängning av det mysiga.

Trots att vi börjat jobba.

Trots att det svalnar på ganska snabbt på kvällarna.

Källa: Pinterest

Trots att mornarna bara är 5 grader varma(?).

Fast vackra. De dimhöljda ängarna ger en sagostämning när jag åker till mitt arbete. Den bilden lan stoppas undan och plockas fram vid behov….