Som jag berättat förut så har jag följt Sabina i sin kamp mot cancern. En kamp som hon förlorade. Nu har hennes begravning ägt rum, en begravning som hon planerade själv. Det är tungt att läsa, det ligger så nära, på många sätt. Men sorgen finns alltid i våra liv, ibland så tung så tung.
Glädjen jag tänker på nu är min familj, min härlige besvärlige man, min son med ett djup och en underfundighet som han inte visar för vem som helst och min dotter som är kvitter och djup på samma gång. Vilken glädje jag har i dem. Älskade familj….
"Sorgen och glädjen, vandrar tillsammans.
Medgång och motgång här tätt följes åt."
(Psalm 269)
Glädjen jag tänker på nu är min familj, min härlige besvärlige man, min son med ett djup och en underfundighet som han inte visar för vem som helst och min dotter som är kvitter och djup på samma gång. Vilken glädje jag har i dem. Älskade familj….
"Sorgen och glädjen, vandrar tillsammans.
Medgång och motgång här tätt följes åt."
(Psalm 269)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar