I våras ärvde mannen en gammal Moraklocka av en älskvärd dam i släkten. Damen blev 99 år och var klar och nyfiken på livet, ända in i det sista. Klockan har inte kommit på plats förrän nu, eftersom vi gjort om vardagsrummet där den skulle stå.
Men nu tronar den, verkligen tronar. Det är nämligen en ganska reslig sak. Men det är helt ok. Den är nämligen vit så den passar in i inredningen, den tar inte över den.
När jag ser uret tänker jag på tant R och det känns bra.
The husband inherit an old clock from dear aunt R. Now it glows in our renovated livingroom. When I look at it I think of aunt R and that feels good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar