Dagen börjar med att jag får veta att Nelson Mandela gått bort. Tiden står stilla en stund. En mycket stor man har gått bort.
För mig är det inte statsmannen Mandela som jag kommer ihåg i första hand, utan hans stora hjärta som lärde oss alla förlåtelsens stora kraft. Han förlät de som gjort honom ont och gick vidare för att bygga sitt land. Här har vi alla någonting att lära.........
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha det som vanligt, men så bra
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
Mitt älsklingsdjur (förutom hundar och katter) är surikater . Finns det någonting sötare och roligare? Underbara! Ökenräven är,...
-
I sommar är vi bjudna på bröllop och då infinner sig raskt frågan "vad ska jag ha på mig?" Jag har några klänningar som skulle k...
-
Nästa del i juliga pryttlar som man förmodligen inte behöver, men som man kan se och glädjas åt eller önska...... Pottery Bar n har varit ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar