29 maj 2011

Sanningen bakom billiga kläder / Ytlighet ditt namn är fåfänga....

Jag åkte förbi en reklamskylt (kommer inte ihåg vilken modekedja) här om dagen: En bild på en sommarklänning och priset: 125 Kr. Jag studsade. Ok, det brukar jag handla klänningar på rea för, men inte som utgångspris.

Varje gång jag handlar ett billigt plagg så har jag dåligt samvete. Jag vet att någon har betalt med sin hälsa och att miljön i de flesta fall för lida även den, för att billiga plagg ska produceras. Jag är en dålig (i detta fall en bra) konsument eftersom jag handlar väldigt lite kläder. Använder det jag har väldigt länge.

I dagens AB skriver Katrine Kielos om billigt mode och de allt kortare ledtiderna. En miljöbov av rang. Varför accepterar vi detta? Är vi så otroligt kåta på att efterapa kändisar och kungligheter? 



En motvikt är intresset för loppisar och vintage. Att hitta välskräddade plagg som har en evig attraktion både på grund av sin design och det välgjorda hantverket. Eller att sy/designa om befintliga kläder. Det gjorde jag hela uppväxten. Vi hade det väldigt knapert så det blev en utväg att skapa nya. Trist? Nej, det befrämjade både min fantasi och sykunskap. Några förebilder i vintage är TuvaMinnaLinn och Elsa.

Jag vet att det här inte enkelt. Textilindustrin skapar många arbeten i många länder. Men under vilka villkor? Det är så enkelt att blunda när du köper den där klänningen för 125 kr.

1 kommentar:

MrsUniversum sa...

Det inger hopp att fler tänker som Du, som jag.
Tack för kommentar för länge sen. Nu ska jag titta in till ditt Båtsmanstorp!