Småfåglarna har en ovana att fastna i nätet som vi har över vårt
jordgubbsland. Det innebär att handgripligen ta loss dem så skonsamt som
möjligt. Om det innebär att klappa kan väl diskuteras, men närmare än så att
röra ett vilt djur har jag aldrig kommit.
Nära däremot är de rådjur som spatserar över vår tomt i tid och
otid, men aldrig klappnära.
Grävlingen lufsar förbi ibland, men hen klappar man
INTE.
Några vackra katter:
Caracal Ökenlo |
Kungen själv |
Finns i skogarna hemma: Lon |
Panter (älskade Bagheera redan när jag läste Kiplings "Ljungelboken" som liten) |
Tigern har all orsak att vara orolig |
Läs mer om Bloggutmaning365.
1 kommentar:
Nej grävlingen borde man verkligen låta bli, dom är ganska bra på att bitas har jag hört.
Skicka en kommentar