När jag var barn hade vi en Svensk lapphund som hette
Ruffen. Han var en veritabel retsticka. Ett trick han utförde varje vinter, när
lillebror var iklädd hemmastickade vantar, var att rusa förbi honom och sno
vantarna. Han var alltid försiktig, bet aldrig. Sedan rusade han runt som en
galning och truimferade.
Vi har alltid haft katter och det var inget problem för Ruffen. I
vanliga fall är det katterna som är herrar på täppan, men Ruffen höll inte med.
Han satte helt sonika tassen på ryggen på katten och tryckte försiktigt ner
katten i golvet, till den gav sig. Därefter kunde umgås som sanna vänner och
katterna sov gärna nära den tjockpälsade hunden, glada i värme som katter är.
De accepterade att hunden var högst i rang.
Källa: Svenska Kennelklubben |
Så här berättar Svenska Kennelklubben om svensk lapphund:
Historik
Svensk lapphund sägs vara en av de mest ursprungliga hundraserna och
en av Sveriges nationalraser. Rasen togs fram av samerna för att
användas som vall-, jakt- och vakthund. Dessa egenskaper gör den
fortfarande i dag till en mycket allsidig hund med många
användningsområden. Visste du att hund nr 1 i Svenska Kennelklubbens
första stambok är just en lapphund? Den svenska lapphunden är lika
mycket ett svenskt kulturarv som en hundras.
Läs mer om Bloggutmaning365.
1 kommentar:
Djur är för roliga alltså, vilka personligheter de kan ha!
Skicka en kommentar