Det är tidig onsdagmorgon. Jag sitter i köket och äter frukost. Mannen har åkt till jobbet och mörkret lurar utanför fönstren.
Snart ska jag åka in till Stockholm på min tremånaders check på Radiumhemmet. Det diskuteras hur dålig vården är och hur långa väntetider gör att människors hälsa sätts på spel. Specifikt diskuteras cancervården. Bl.a. har Vimmelmamman fått vänta alldeles för länge på besked. Det är rent ut sagt för jävligt hur en del människor behandlas. I många fall kan det ju vara direkt livsavgörande att vård sker så snabbt som möjligt. Vi får fortsätta diskutera och agera. I mitt eget fall har jag bara positiva erfarenheter. Jag har känt och känner mig väl mottagen inom cancervården. Man lyssnar på mig, tar mig på allvar. Jag önskar alla fick ha det så.
Ps. Skattebetalarnas förening genomför just nu en undersökning av landsstingen. Hur använder landsstingen våra skattepengar? I många fall på ett helt oacceptabelt sätt! Återkommer om detta. Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha det som vanligt, men så bra
Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det. Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...
-
Mitt älsklingsdjur (förutom hundar och katter) är surikater . Finns det någonting sötare och roligare? Underbara! Ökenräven är,... -
Nästa del i juliga pryttlar som man förmodligen inte behöver, men som man kan se och glädjas åt eller önska...... Pottery Bar n har varit ... -
Den som tveklöst gjort mest för att forma bilden av den svenska tomten (inte den amerikanska hö-hö-ande som vi "använder" idag) ä...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar