I går så begravdes min moster. Kusinerna var på plats och samma sak blev sagt, som alltid vid sådana här tillfällen. "Vi borde ses vid andra tillfällen än de sorgliga".
Jag har inom ett par år varit på alldeles för många begravningar och ett har de gemensamt. "Vi borde ses vid andra tillfällen än de sorgliga". Vi är alla så upptagna att vi inte har tid. Men vi måste ta oss tid, inklusive undertecknad. Jag är expert på att skjuta undan/fram möten med människor "för att jag har inte tid".
Det finns en dikt skriven av Torsten Palmkvist, SJ-arbetare från Hudiksvall, "Jag har inte tid". Den säger allt.
Det går en genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes jäkt.
Och bannlyst är stunden av ro och av frid.
Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.
Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du säger en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med: Jag har inte tid.
Kanske har Du en mor, som är gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är Du.
Att glömma henne, är Du på glid?
Ditt samvete kvävs med: Jag har inte tid?
Så lever Du livet i stora drag,
hur skall jag hinna allt i dag?
Jäktet förvandlar Ditt liv till en strid.
Din slogan har blivit: Jag har inte tid.
Men när man har levat Ditt antal år.
När döden på tröskeln väntande står.
När man Dig kallar från livets id,
Skall Du då svara: Jag har inte tid …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar