Tiden går, det kan jag, eller någon annan, inte göra någonting åt. Det är väl en orsak till att tidsresor är så populära i media. Att kunna rätta till misstag genom att resa tillbaka i tiden, vore väl inte fel. Eller...? Vi får nog leva med våra tillkortakommanden och lära oss någonting av dem. Fast minnet är väl kort.
Nu när jag är arbetslös så är det ibland svårt att para ihop dagen med ett datum. Helt borta är jag inte men jag måste tänka en sekund extra "är det tisdag eller onsdag?". Sysslolös är jag inte. Mitt andra jobb har fått ta mer tid än annars och gamla surdegar, typ laga kläder och rensa, har fått komma fram i rampljuset.
Att tiden går illustrerar jag genom världsklockan som min man fick på sin födelsedag. Det är ett arv efter hans far och älskades högt av barnen när de var små. Att klicka fram tiden i London eller Tokyo var mycket spännande.
Som sagt var, nu finns det tid att göra sånt som lagts åt sidan t.ex. gräva sig igenom lagakläderhögen. Inte så upphetsande, men skönt att få det gjort. Att ta vara på det man har är ju alltid rätt och ekar det i plånboken så är det ytterligare ett skäl. Min gamla Husqvarna skolmaskin får göra rätt för sig. Inte fancy någonstans, mera en arbetshäst som gör sitt jobb. Punkt.
Här i Roslagen fick vi äntligen snö igår. Vitt och vackert. Bättre sent än aldrig och nu kan nog sonen göra resterande på skoterkortet. Man måste nämligen köra skotern också ;-) inte bara torrsimma....
Transl.: Time goes by. Now when I´m unimployed the days doesn´t naturally have a name, but tthe´re full of stuff and work (my second)...like mending clothes :-( Finnaly, the winter arrived in her white splendor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar