Jag älskar att surfa runt bland inredningsbloggarna och läser mer än gärna inredningstidningar. Kommer det ett inrednings- eller gör-om-min lägenhet/hus-program sitter jag gärna framför TV:n.
Men sakta har en känsla av ”vi och dem” smugit sig in. Ja, det är underbart med alla fina nya (och gamla också, för den saken) designpryttlar/-möbler/-inredningar. Men ibland blir det så pretto att man tycker synd om bloggaren ifråga. Hon/han/de bloggar inte för kreti och pleti utan för att impa på andra bloggare. Det är inte det förundrade ”titta vad vackert/snyggt designat” utan ” jag hittade detta först…haha på er andra” eller ”när jag var i Milano….”. Jag vill bli förundrad, hänförd och intresserad av design eller nya desig-/inredningslösningar, inte veta hur duktig och ”gu-vad-jag-känner-alla-viktiga-personer” namedroppandes bloggaren är.
Är jag elak? Är jag missunnsam? Nej blir svaret i båda fallen. I det första fallet: ja, man får blogga hur man vill, men sluta vara så nödiga. I andra fallet: nej, jag vill inte ha alla dyra saker bara för att imponera på andra, bara om det dyra faller inom min plånboksram och är någonting som jag faktiskt tycker om.
Det finns faktiskt de som bloggar utan att vara pretto. De står på jorden och är sig själva, utan att sälja ut sig. De visar ny design utan att sätta näsan i vädret. Bästa exemplen är Trendenser och Room&Serve.De bloggarna läser jag stadigt. Rosor till dem:
 |
| Luciana Borges (via Pinterest) |
2 kommentarer:
Vad gullig du är. Jag kan själv känna mig lite främmande inför "bloggvärlden", trots att jag är en del av den själv. Förutom prettotakterna tycker jag det är fler och fler som börjar kännas som statister i filmen "The Joneses". Sevärd film för övrigt, om du inte sett den redan.
Stor kram
Oj nu vet jag inte vad jag ska skriva riktigt. Tack för att du uppskattar min blogg, ja det är det första jag vill säga.
Sedan läser jag Fridas kommentar, okej tänker jag...
Sedan försöker jag analysera bloggvärlden själv och kommer på att jag inte riktigt känner mig som en bloggare, utan som en upptäcksresande om vill inspirera och hoppas varje gång att någon blir genuint inspirerad.
Tack igen och kram!
:)
Skicka en kommentar